Kykloiderna

CHROMA:POLIS : en början

Hej CHR: !

Här kommer de två första stadsbilderna på den lebendige Stadlandschaftsgesellschaftskarte ZentralHaus Lützen AG!

Observera koordinaterna! Dina luckor att fylla blir således H11, H9, I10 och G11 respektive X9, X7, Y8, Z8...! Kanske ska vi också ha 00 på kartan (ist för 13) så får vi ett Z00. ;-)

H10

X8

Dahlby med M i luren

Asymmetrisk Rorschach

Energiverket + sub-akvareller

Remedios Varo Uranga




Useless science

 

Träddikten

Ett träd växer vilt och krokigt
växer ditan och utan
på och inuti
växer som det vill
Ett träd växer var fan som
helst om våren, bäst om hösten
otillräckligt, trycker sig mot dukarna
bokarna är blödiga, bladiga
blodokarna, böckerna
Ett träd växer mot en fond av vitt, gult, rött, brunt
gröna träd och litet barn
Ett träd väcker dig om morgonen
du sover, du är livet
Ett träd sträcker sig
upp mot
himmelen, ett träd som sänker sig
ned mot jorden

Rainbau-bau-bau-bau-ba-baum

Till Christofer – Gulaschpoesi! : dikt att gouaschera

Hej!

Hej!

Hej!

Kanderade mandlar i en strut! Julmarknadens struts heter Sture,
han är tre äpplen hög och ett helgon minsann;

Hej!
Hej!
Och hej igen!

Lysen lyser och granen är på lyset. Det är jul i Göteborg.

Jätten Borg har en bokhandel nära stadens norra oas,
där spankulerar privatdetektiver kring och kamelhandlare med orientaliska mattor säljer kanelbullar med varm choklad till,
helikoptrar susar över vinden,
snön faller,
som kameler och leoparder,
och elefanter
över staden
över ån.

Det är november.

Hej!

Micke Lundberg ställer ut

Bokar in preliminärt på Fête de l'Art Galleri, dec-jan.

Skalorna; kontrasterna

Nattens grus som fjädrar i efterklangen av en öronbedövande dröm,
jag städar mitt rum nu, jag träder ut ur den skog som snärjt mig, som dragit mig med,
det är mörkt det är det, men mörkret har många nyanser och tusen nyanser av svart är bara
kontrast, ingenting annat än kontrast; det finns inget svart, inget riktigt svart på jorden,
färgerna är motsatser i sig, kontraster, utan det ena inte det andra, det bedövar och läker i ett,
jag vandrar längs trädlinjen i cirklar i spiral och inåt mot trädets kärna mot virvelrörelsens öga,
det finns många skäl till att vandra men endast ett till att dröja till att tveka på steget och bli kvar,
det att inte veta, det högsta av allt, det att höja sig över tvärsäkerhetens sankmark, skepticismens bedrägliga fundament; sann skepsis är att inte veta och i den balansakten, det att sväva på ett gungfly, vilar jag,
där står jag och låter gruskornen falla med persikorna och tankarna av stål och gråt, mjölnarens lustiga skugga, hans lusiga figur, böjd och retfullt skrockande, en silhuett av vitaste mjöl; det finns inga nyanser i vitt, endast anande kontraster, en regnbåge av mörker,
och i regnbågsskogens svarta fält vandrar en skugga, skuggan av mitt sista tivel som är en utsänd förtrogen att sondera,
att sondera det sista som återstår av skalorna, skolorna, skatorna, sångfåglarna: koltrastens kontrastrika sång och kritstrecken —
den vita linje som drar genom världen

Själen; stenarna

Ett steg framåt ...
en skära
Att fördra långsamheten, en beslutsamhet i
att vänta
ut
in
Tidsfristen bedövar
Sinnen
Smärta
Två steg ...
Vi beordrar
bejakar
kallar på hjälp, som
aldrig kommer
Besluten, avstannar, hejdar sig ...
slutför uppgiften
i morgon
Alltid i morgon

2

12.11.4