CHRO:MAnifest


CHR:OMA-manifestet :

1. Skrota klichéerna.
2. Ställ aldrig diagnos på andra — du har dina tvivelaktiga grunder att ta itu med först.
3. Varje människa sin egen färg — ned med normopatin!
4. Var medveten om dina tankar om andra.
5. Se dig själv i andra: respekt är återsyn.
6. Lär känna dig själv; livet handlar om att utvecklas – att hela tiden fortsätta utforska sina känslor och tankar
7. Starta aldrig krig — det krävs mer än en livstid att reparera.
8. Fred på jorden är möjligt
9. Alla människor har behov – och ett behov av att uttryck dessa. Alla behov yttrar sig i känslor; känslor är alltid respons på antingen sedda eller osedda behov.
    — Allas behov är viktiga!
10. Bejaka känslorna, färgerna och drömmarna
11. Inspirera andra, låt dig inspireras!
12. Själen, tanken, solen, jorden – molnet i ditt hjärta (slå ett slag för poesin)
13. Kärleken är ingen produkt och därmed ingen bristvara
14. Det är aldrig försent att vända tillbaka, att söka upp det som tynger en, att mötas trots allt
15. Gör dig av med något varje dag: Konrad Lorentz brukade säga att han varje morgon till frukost slängde en av sina favoritföreställningar överbord i syfte att hålla sig ung.
    Bagage tynger – färdas med lätt bagage!
16. Du är allt du drömmer om. Varje människa en regnbåge, en konstnär, en storslagen varelse – i all sin ofantliga litenhet







FÖRSLAG:

Politik
Upprop mot den människofientliga psykvården:
PSYSTEMET
PSYKIARKATET
PSYKIARKIN
PSYKIATRIARKIN
PSIERARKI

OMSORGS- OCH PSYSTEMSTYRELSEN
— VÅR OMSORG, DIN TRYGGHET

PROZAC BOY




















Solidaritet med de svaga
Frihet från förtryck
En human tillvaro
Icke-våldskommunkation

PO-sitivitet!
P(r)O-jekt-PO-lare
PO-dradio

PO-litik
PO-esi
PO-cketbok
PO-intillism
PO-laroidkamera
PO-lcirkel
PO-lemik
PO-lyfoni
PO-lygon
PO-lygraf
PO-lykromi
PO-lysem
PO-lysendes
PO-ntonjär
PO-pulärkultur
PO-stexistens
PO-temikinkuliss
PO-tential

4 comments:

  1. En tanke kring kritik mot psykiatrin:

    Vi måste undvika klichéer... Hur gör man bäst det?

    Vad är kärnan i kritiken, hur når man ut — och:
    Hur når man dem som det hela egentligen berör, dvs. de skyldiga...?

    ReplyDelete
  2. Nu vet jag hur jag tänkte när jag kopplade språkets mekanismer till psykvårdens bemötande: Vi och dem, de högre och de lägre och så vidare. vet inteom det är en så bra idé att fortsätta med texten. Jag tror ändå att kärnan i kritiken bör ligga i "deras" sätt att ta ifrån människor rätten till sin egen upplevelse. Vi kanske skulle ha någon form av kritik mot högern också? Eller bara fixa ett tjockt stipendium och trycka upp 1000 ex av det sovande folket och dela ut på stan...

    ReplyDelete
  3. De icke önskvärda. Det är viktigt att komma ihåg att vi som är eller varit psykiskt sjuka inte är önskvärda i samhället. En arbetsgivare vill inte ha en anställd som varit sjuk — risken finns att vederbörande blir sjuk igen. De rehabiliteringsansvariga — Förskäringskassan och Omsorgsstyrelsen — vill skära ned kostnader och via Arbetsförmedlingen åter förpassa den psykiskt sjuke individen till arbetslivet utan att passera återhämtning. Övriga instanser finns där bara om man har tur: familj, vänner, goda samariter. Utbildning kan vara bra för den som vågar satsa — och bakslag kan komma i många omgångar. Bostad är alls ingen rättighet: hyresvärdar vill ha friska hyresgäster. Psyksjuk? Du är icke önskvärd!

    I detta kretslopp predestineras individen många gånger till återfall efter återfall och tvingas lägga all sin kapacitet och ork på att försöka få rätt hjälp. Den hjälp som vi skattebetalare har rätt till förvägras oss — för när vi är psykiskt sjuka är vi icke önskvärda.

    Men det värsta av att vara en överallt i samhället icke-önskvärd är att inte ens var önskvärd där det är meningen att man ska få hjälp — psykvården. Kanske är det den plats där man är som minst önskvärd i sin sjukdom, eftersom det är en instutition som berövar en ens människovärde. "Lär dig lyda, hålla trut. Vara snäll och ta tabletten, svälja — och i övrigt veta hut!"
    När man sedan kapitulerat och underkastat sig makten återstår det välvilliga och omhuldande, veta-bäst-mentaliteten, med moralistiska undertoner: "När vi är färdiga med dig, då ska du se att du är arbetsför, lille vän." Jag vägrar vara icke-önskvärd. En persona non grata i en värld av intolerans och normopatisk blindhet, där endast avvikelsen från det önskvärda är värt att ha om den går att sälja som tv-underhållning.
    Jag är mig själv — en storslagen människa i all min litenhet. Vi är alla önskvärda.

    ReplyDelete